— 22 —
— I så fall är det så godt att jag säger er rent ut med detsamma, att det tjänar ingenting till. En annan har kommit er i förväg.
— Det sade hon mig.
— Ni kan ge er katten på att det var sant. Men sade hon er vem det var?
— Nej, jag frågade, men hon ville inte säga det.
— Det kan jag nog tro henne om, den lilla jäntan. Kanske ville hon inte skrämma bort er.
— Skrämma! Mc Murdo fattade genast eld.
— Just det, ja, min vän. Ni behöver inte skämmas om ni blir skrämd av honom. Det är Teddy Baldwin.
— Och vem f-n är han?
— Han är en av Strövarnas basar.
— Strövarna! Dem har jag hört nämnas förr. Här tisslas och tasslas om Strövarna — alltid viskande. Vad är det ni alla ä’ så rädd fört Vad ä’ Strövarna för ena?
Värden sänkte instinktmässigt rösten, han som alla andra då de talade om det hemska sällskapet.
— Strövarna, sade han, äro det gamla Frimannaordensförbundet.
Den unge mannen ryckte till.
— Jag är ju själv ledamot av den orden, sade han.
— Ni? Om jag vetat det, hade jag aldrig
