Sida:Fasans dal 1915.djvu/25

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

mig lika kär som den luft jag andas, och jag kan inte leva utan er.

— Tyst, för all del, mr Mc Murdo! Tala inte så! bad flickan. Har jag inte sagt er, att ni kommit för sent? Det är en annan i vägen, och om jag också inte lovat att strax gifta mig med honom, kan jag inte ge mitt löfte åt någon annan.

— Men om jag kommit först, Ettie, hade jag då haft några utsikter?

Flickan gömde ansiktet i sina händer.

— O, snyftade hon, jag önskar till Gud, att ni kommit först.

I minuten låg Mc Murdo på knä för henne.

— För Guds skull, Ettie, håll fast vid det! utbrast han. Skulle ni för ett löftes skull vilja förstöra ert liv och mitt? Följ ert hjärtas maning, ljuva flicka! Den är mera tillförlitlig än ett löfte, givet innan ni rätt visste vad ni sade.

Han hade slutit Etties vita hand mellan sina båda starka bruna,

— Säg att ni vill bli min, och tillsammans stå vi vårt kast!

— Inte här?

— Jo, här.

— Nej, nej, Jack. Nu hade han slutit henne i sina armar. Här kunde det aldrig bli, men kunde ni inte föra bort mig?

Känslorna stredo ett ögonblick i Mc

St.—T:s följet.:4
Fasans dal.