— 39 —
inte voro överdrivet nogräknade i de trakterna.
Mc Ginty skrattade.
— Först var ni falskmyntare, sedan mördare, och hit kommer ni för att ni trodde, att ni skulle bli välkommen här?
— Så ungefär förhåller det sig, svarade Mc Murdo.
— Ni kommer troligen att gå långt. Säg mig, kan ni fortfarande tillverka sådana här dollrar?
Mc Murdo tog upp några stycken ur fickan. — De där ha inte utgått från Myntet i Washington, sade han.
— Det är väl inte möjligt! Mc Ginty tog dem i sin ofantliga band, som var luden som en gorillas, och höll dem mot ljuset. Jag kan inte se någon skillnad. Sannerligen blir ni inte en särdeles nyttig ordensbroder. Vi ha i vårt förbund plats för en och annan dålig karl, vän Mc Murdo, ty ibland kommer det tider då vi måste försvara oss. Det skulle snart vara slut med oss, om vi inte gåve lika godt igen, då vi bleve ansatta.
— Jag antar, att jag kan ge igen lika bra som de andra gossarna.
— Ni tycks ha ruter i er. Ni blinkade inte, då jag riktade pistolen mot er.
— Då var det inte jag som var i fara.
— Vem då?
— Det var ni, kommunalråd. Mc Murdo
