Sida:Fasans dal 1915.djvu/61

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 61 —

ler Filadelfia och ej fästa sig vid våra hotelser. Vi kunna taga igen skadan på deras lokala ombud, men det betyder ej annat än att andra bli hitskickade i deras ställe. Och vi göra det farligt för oss själva. De mindre gruvägarna kunde icke skada oss. De hade varken pengar eller makt att göra det. Så länge vi inte pressade dem alltför hårdt, skulle de förbliva i vårt våld. Men om dessa stora bolag märka, att vi stå mellan dem och deras utdelningar, komma de varken att spara möda eller utgifter för att få oss fast och ställa oss inför rätta.

Allmän tystnad följde på dessa olycksbådande ord, allas ansikten mulnade och dystra blickar växlades. Sällskapet hade varit så mäktigt och allrådande, att blotta tanken på att vedergällning möjligen bidade blivit bannlyst från sinnena. Men då nu tanken blivit uttalad, isades även de mest oförvägnas blod.

— Mitt råd är, fortfor talaren, att vi handskas mindre hårdt med de mindre gruvägarna. Den dag då de alla drivits härifrån, är detta samhälles makt bruten.

Ovälkomna sanningar ser man helst att man slipper höra. Vredgade utrop hördes, då talaren åter satte sig ned. Mc Ginty reste sig med mulen panna.

— Broder Morris, sade han, ni har alltid varit en olycksfågel. Så länge ledamöterna av denna loge hålla ihop, finns det ingen makt