— 71 —
nu, är det någonting som är viktigt för er att höra och för mig att säga.”
Mc Murdo läste biljetten två gånger med den största förvåning. Han kunde inte begripa vad som menades med den eller vem som kunde skrivit den. Hade handstilen varit kvinnlig, kunde han ha trott att detta var början till ett av dessa äventyr som under hans förflutna liv icke varit så sällsynta. Men handstilen var en mans och en bildad mans. Efter någon tvekan beslöt han att hörsamma kallelsen.
Millers kulle är en tämligen illa hållen park, belägen midt i staden. Om sommaren är den ett älsklingstillhåll för folket, men om vintern står den ganska övergiven. Från dess spets har man utsikt ej endast över hela den oregelbundna, ruskiga staden utan även över den nedanför liggande slingriga dalen med de spridda gruvor och fabriker som svärta snön på båda sidorna samt över de skogbevuxna och vittoppiga åsarna som flankera den.
Mc Murdo stretade sig uppför den av gröna häckar inhägnade gångstigen, tills han kom till restaurangen, som utgör medelpunkten för sommarlivets nöjen. Bredvid den stod en vit flaggstång och vid flaggstången en man med hatten neddragen i pannan och rockkragen uppslagen om öronen. Då han vände sig om, såg Mc Murdo att det var broder Morris — han som aftonen förut ådragit sig kårmä-
