— 83 —
nare lyckades växla en viskning med fången, innan de skildes.
— Hur är det med — han vände tummen uppåt för att antyda myntpressen.
— Ingen fara, viskade Mc Murdo, som hade inrättat ett säkert gömställe under golvet.
— Och nu farväl, sade Mc Ginty och tryckte hans hand. Jag skall söka upp juristen Reilly, och jag åtar mig försvaret. Lita på mig — det blir dem omöjligt att fälla er.
— Det svär jag inte på. Vakta fången, ni båda, och skjut honom om han har några konster för sig. Jag skall genomsöka huset, innan jag går.
Han gjorde detta, men måtte inte funnit något spår av den gömda myntpressen. Sedan han kommit ner, eskorterade han och hans män Mc Murdo till högkvarteret. Det hade nu blivit mörkt och en skarp nordan blåste, så att gatorna voro nästan övergivna, men några lösdrivare följde gruppen och utstötte otidigheter mot fången, enär de voro säkra att ej bli igenkända.
— Lyncha den förb-de Strövaren! skreko de. Lyncha honom! De skrattade och hurrade när han blev inknuffad på polisstationen. Efter ett av den tjänstgörande inspektören verkställt kort förhör insattes han i den allmänna cellen. Här fann han Baldwin och tre andra brottslingar från föregående kväll, alla
