— 89 —
inte är gift — du, en främling, som ingen känner?
— Jag är inte gift, Ettie. Jag svär, att jag inte är det. Du är för mig den enda kvinna i världen. Vid Kristi kors svär jag det.
Han var så blek av lidelsefull iver, att hon måste tro honom.
— Men varför vill du då inte visa mig brevet? frågade hon.
— Det skall jag säga dig, min älskade, sade han. Jag har gått ed på att icke visa det, och liksom jag icke bryter det ord jag givit dig, så bryter jag icke mitt löfte till andra, Det är en logens angelägenhet, som måste hållas hemlig även fär dig. Och om jag blev skrämd då en hand vidrörde mig, kan du väl förstå, att den handen kunnat vara en detektivs.
Hon kände, att han talade sanning. Han slöt henne i sina armar och kysste bort hennes farhågor och tvivel.
— Sätt dig här bredvid mig. En sällsam tron för en sådan drottning, men din stackars tillbedjare kan ej bjuda dig ena bättre. Annorlunda skall det nog bli med tiden, tänker jag. Nu är du lugn igen, inte sant?
— Hur skall jag kunna vara lugn då jag vet, att du är en brottsling bland brottslingar, då jag vet att du när som helst kan bli stämd för mord? Strövaren Mc Murdo — så kallade
