104
en träsked och vill nu endast vara en träsked. Tag bort försilvringen, kära mästare, limma ihop mig och lägg mig ute i köket, tillsammans med de andra träskedarna, så skall jag säga dem hur dumt det är ay en träsked att vilja vara en silversked.»
44. De kinesiska prinsessorna.
Kejsaren Tjon-Ki i Kina hade två döttrar, som voro tvillingar och så lika varandra, att mandarinerna i all sin underdånighet icke voro i stånd att skilja dem åt, utan trodde, att de kröpo på knäna (ty så artig är man där i landet) för prinsessan Mia, när de egentligen gjorde sin hälsning inför prinsessan Nuna. Men detta var på det hela detsamma, ty bägge voro prinsessor och således lika förnäma, och mandarinerna brydde sig inte om huru de voro för övrigt.
Kejsarinnan Ta-Ka kände dock sina döttrar bättre, än mandarinerna gjorde det, och hon sörjde över dem bägge. Alla de, som fingo se dem (men del var icke många, ty det brukas ej där i landet, att man får se de kejserliga), påstodo, att prinsessan Mia liknade en sol och prinsessan Nuna också en sol; ty de voro båda prinsessor, och den ena fick inte vara sämre än den andra.
Kejsarinnan fann också, att de voro underbart sköna, och själva kejsaren, som eljest just inte hade något omdöme, tänkte detsamma som kejsarinnan.
