29
hälften av vad jag fick för flundran.» – »Åhå, är det på det viset», sade baronen, »gå genast efter honom, han skall få sin del med den strängaste rättvisa.»
Portvakten fick därefter komma och mottaga sin andel av betalningen. Sedan blev han avskedad, men fiskaren erhöll en frikostig gåva.
17. Nyckeln och dörrlåset.
Det hände sig en dag, att en nyckel kom i gräl med sitt dörrlås. Orsaken vet jag inte – och de visste den inte heller själva; ty då folk grälar, veta de sällan riktigt varför.
Men som varken nyckeln eller dörrlåset hade förstånd nog att styra sitt sinne, blevo de under gnabbet riktiga ovänner. »Jag behöver dig inte, usla nyckel», gnisslade låset. »Och jag behöver ännu mindre dig», skrek nyckeln, ty det var pipa i nyckeln, och därför kunde han skrika, och låset var osmort, därför kunde det gnissla och gnälla.
»Gå din väg från mitt öga», sade låset, ty det tittade blott med ett öga eller nyckelhålet. »Ja, gärna, ty jag har passat upp dig nog, sade nyckeln och lät hänga upp sig på en spik för att vara över låset. Och så voro de skilda åt. Men låset fick sitta alltför mycket i fred, och nyckeln tyckte, att det blev tråkigt att hänga så där och ingenting ha att göra, och så kommo gångjärnen emellan och medlade fred.
