61
håll kräftan än kröp, klippte en av dem efter henne med en sax i tyget, ty de kunde ju inte tro annat, än att kräftan som en riktig mästerskräddare ritade ut mönster till en ny dräkt, som de genast skulle apa efter. Så klippte de slutligen sönder tyget, så att det inte dugde till något, och då märkte de äntligen, att de misstagit sig.
Då steg en av dem fram och sade; all han hade en förståndig son, som hade färdats vida omkring i världen; han hade till och med gjort en resa, som räckt i hela tre dagar; han hade under sin färd sett många djur och skulle nog kunna säga vad detta var. Och så blev sonen tillfrågad. Denne besåg djuret från alla sidor; han visste rakt inte var han skulle gripa tag i det eller var det hade huvudet, ty eftersom kräftan kröp baklänges, trodde han, att huvudet satt, där stjärten sitter. Slutligen sade han: »Så många underliga ting jag än sett i världen, har jag dock aldrig skådat något sådant. Men jag vill säga er min mening: om djuret inte är en duva eller en stork, så är det säkert en hjort, ty det tyckes ha horn.»
Nu visste kråkvinkelsborna lika mycket som förut, och då en av dem fattade tag i kräftan, nöp hon honom med sin vassa sax, så att han började skrika: »Hjälp, hjälp! En mördare, en mördare!»
Då de andra sågo detta, tillsatte de genast en domstol, och följande dom avkunnades: »Alldenstund ingen kan avgöra vad för en varelse detta månde vara, men det bevisats, att han utgivit sig för skräddare, under det han uppenbarligen är ett
