70
skyndade de alla till skogen, beväpnade med bössor. Hundarna följde också med. De hade icke hunnit långt, förrän de hörde vargarnas tjut, och snart kunde de i månskenet se släden och karet och hela vargflocken.
»Min stackars gosse!» sade fadern bedrövad, »honom ha nog vargarna redan gjort slut på.» – »Nej, visst inte», tröstade en gammal erfaren torpare, »gossen finns där nog; för den tomma slädens skull gjorde vargarna visst inte så mycket oväsen.»
Vargarna hade så bråttom, att de inte märkte folket, som nalkades, utan skyttarna kommo tillräckligt nära för att kunna skjuta. Skotten smällde, och tre vargar stupade. I detsamma rusade hundarna med högt skall på de övriga, som togo till flykten inåt skogen.
»Olof, var är du?» ropade fadern.
»Här, käre far, i karet. Lyft upp det, så att jag kan komma ut!»
Karet lyftes upp, och Olof sprang fram alldeles oskadad och föll sin far om halsen.
Med stor glädje återvände de alla till hemmet.
33. Rövaren och korven.
En lantman reste från staden till sitt hem med en tämligen stor penningsumma i plånboken. Vägen ansågs icke säker, ty den gick igenom en tjock skog, där brottslingar och varjehanda löst folk
