PROLOGUS.
EDle, Wyrdige, och så Wällärde,
Wällachtade Män hwar i sitt werde,
Frwer, Jungfrwer och Hustrur medh,
Wij önskom eder samptligen fredh,
Och tackom eder thet j hafwa willat,
Wårt loflige opsåt sålunda gillat,
At ehr hafwer täcktz tilsamman hijt,
I thenna wår act komma medh flijt:
Och honom på thetta sätt bepryda,
Wij tacksamme finnas alle tijdar.
Nu hörer til hwadh summan är,
På thet som wij förhandle här:
Een man aff dygd och rijkedom
Förnemblig, säll, mäcktigh, och from,
Hade een Son som tyckte godt
Wara at reesa fierran bortt;
Derföre han sin Fader beder,
At han tå effter Landzens seeder,
Affwittra wille sin Arfwedeel,
Slätt vthan all mangel eller feel.
Fadren gör tå effter hans begäran,
Geer honom Penningar at han fierran
Må reesa, tijt han reesa lyster,
At sökia sitt behagh och luster.
Strax monde han låta fixera sigh,
Aff Skeppare och Köpmän skamelig.
Der effter han medh stoor ijfwer,
Will lära exercitier,
Men thet öfwergifwer han medh förlijs,
Och winner sålunda ther ingen prijs.
Sedan reeser han länger bort,
