Actus I. Scena III.
Acolastus. Pelargus.
NV weet jagh rätt wäl hwad som min Fader
Will göra, för än han räkne låter
Penningar, ty han mig först råder
Att jagh them ey onyttigt slöser.
Fåfängt är doch thetta hans taal,
Jagh weet wäl hwadh jagh göra skall;
Ty jagh slätt ingen Maasshund är,
Är gerna friska Bussar när.
Doch skall jagh hwadh ha råder migh
Lätes göra fast fliteligh,
Til thes jag Penningar fåår om hender,
Sedan weet jagh fulle hwart thet länder.
Rätt så böör man sine Fädrar gecka
Som willia wara så mycket kecka,
Och ganska gerna Nagelfara
Hwadh feel hoos Vngdomen kan wara.
Jagh dröjer inthet länger här,
Jagh skall see hwar min Fadher är.
Käre Fadher hwadh wille j migh swara,
Hwadh skall doch min arfwelott wara?
Pel.Altijdh fölier tu tine tankar,
Andre ordh skole wäll här wanka.
Ac.O Fadher min, jagh beder Sonligh,
Bewijser ehr gunstigh emoot migh.
Pel.Gudh gifwe tu min käre Son,
Kunne se tin nytta och mon.
Ac.Een ährligh Son skall jagh migh ställa,
Och altijdh redeligh förhålla.
Pel.Hör doch hwadh jagh tigh än will fråga,
Tänker tu tigh vthom Landz wåga,
