Hoppa till innehållet

Sida:Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans-1645.djvu/42

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


Doch wil Sancte Per intet sluta,
Förr än han kan Påwens rådh niuta;
Ty the äro mechta goda wenner,
Den the älska blijr ey vthestängder.
Bar.Men om jagh woro som Sancte Per,
Skulle mitt rådh wara thetta här:
Påwen skulle jagh gifwa Fanen,
Som är en Took som han är waaner;
Ty om then Gecken kan råda fåå,
Ingen kommer i Himmelen tå.
Är icke thetta itt stoort förträt,
Han wil haa Nycklan och Beltet medh?
Men skam taa den som honom fölier,
Han weet wäl hwar han sin skalck dölier.
Ben.Tocket jagh lägger migh lijtet om,
Min Gudh är icke Påwen i Rom.
Men lät oss til Junckaren gå,
At wij medh honom taala må.
Bar.Monsieur, jagh beder j stijga för.
Ben.Ney, ney Monsieur, jagh thet ey gör.
Bar.Är thet möyeligt jagh beder än?
Ben.Jagh gör thet ey min gode wän.
Bar.Förlåter migh min dristigheet.
Ben.Monsieur, j hafwe all frijheet.



Actus II. Scena VIII.

Acolast. Mons. Benion. Mons. Bar.


Ac.WÄlkomne mine Mästrar fromma,
Jag glädz at j täcktes hijt komma.
Mitt vpsåt kunne j nogsampt förnimma,
Förmodar j låta min bön rum finna.


Ty