Tigh jagh fampntager aff hiertans grund,
Och kysser tin roosenröde Mund.
Lät oss gå i Kammaren in,
Hämpta oss både Miödh och Wijn.
Ramf.Syster, sågh tu hwadh som jagh giorde rätt nu?
Hans Pung aff Byxorna naslade jahgvff.
Tå han skal betaala fåår han see,
Tå får han rätt först i Hiertat wee.
Nilla.Det skal så tilgåå, och det war rätt,
Så moste man lära köpa weet.
Fåår Sijra Penningar så fåå wij medh,
Så Bussar til at lura är wår seedh.
Wij weele gå och thesse Penningar byta,
Men tu moste störste deelen åthniuta.
- Hic helluantibus parasitis, canunt Musici.
Actus IV. Scena VII.
Raas. Kaas. Daas. Haas.
Kaas.WIwa, wiwa, mine Bröder godh!
Intet kan oss nu brista,
Nu groor wår Åker, fattom modh,
Wij haa hwad oss må lysta.
Raas.Så länge som wår Broders Pung
Warar, så glädies alla;
Men blifwer han slätt intet tung,
Så skal snart modet falla;
Daas.Jagh önskade i hundrad Åhr,
Een sådan Broder at äga,
Lycksaligit woro wårt wilkår,
Jagh wille för honom wåga,
