FÖRSTA ÖPNINGEN. 1. INTRÅDET. FINKEL allena. Jag undrar hvad verlden ſkal fåga om min afgång.. huru famveter lårer píka Krypinſkan (*), ſom låt mig då, förr än hon ville framklämma några brån- vins-droppar til min råddning. O! du förmodeligen ån- nu lefvande Pulfverhåxa! Nute ſig dina dagar på ſamma fått ſom mina! Och blifve du åiven har en vårdig In- nevånerſka! Håll dig man rak i tiden, du ſkrumpna Marquetenterſka, och ſkrafla bäſt du gitter i dammalk Robkofta, du ſkal vål ftolticera mindre hår, få viſt jag heter Finkel och år Plutos vån. Dock ket jag bor icke vara håmdefull, jag har öfver- lefvat min tid, jag vil ej eller mer bekymra mig om det verldſliga brånvinsſqualter; ſtundom hånder likvải, at hogkoniſten af detta ljufliga Auidum, forordfakar en kithan i gommen. O!. at jag fórdenſkul ibland hade en ſup, allenaſt en liten påminnare då och då! Men detta Plutoniſka Riker år en Okn for all Nags láca kerhet. Om jag ändå i deffa mörka ſkuggor hade mica Vade mecum i tiden, mitt koſteliga Exemplar af Lag: boken på vers ( förtraffeliga Konſt-ſtycke!). Men all mia (*) Wärdinnan på Krogen Kryp-let
