under all denna omwäxling af olyksfall och framgångar, fatta den förhoppning, att hwart och ett af de stridande partierna skulle uppoffra något af sina fordringar? Många lika agtningswärda grunder genomkorsade och motsade hwarandra wid denna undersökning: emot Turkarne, den ursprungliga grunden till deras anspråk, och dessa främmande seder, som störa den Europeiska enheten; för dem åter, tre och ett halft sekels oafbrutna besittning, och en mängd tractater, som sanctionerade densamma: emot Grekerne, sjelfwa principen för deras nya styrelseform; för dem, likheten i religion, och det medlidande, som man wid anblicken af deras lidanden icke kan undertrycka. War det dessutom icke en oundwiklig preliminair omständighet, att Confederationen borde lösslita sig från hwarje enskildt intresse hos någon af dess medlemmar, och borde ej derföre fördraget i Akierman föregå tractaten i London?"
Fransyska Academien har nyligen med högsta priset belönat ett poem, som behandlade det af Academien uppgifna ämnet: "Grekelands befrielse," författadt af Hr August Lemaire, medlem af Universitetet i Paris, samt brorson och elev till den berömde Professorn af samma namn.
Amerika.
Bogota den 18 Maji. Wåra Journaler innehålla följande detail öfwer Congressens arbeten så wäl under dess session i Tunja, som efter dess återförening i Bogota. — Congressen sammanträdde i Tunja den 2 i d. m., och sysselsatte sig genast med de af Presidenten och Vice-Presidenten (Bolivar och Santander) ingifna afsägelseskrifter. Den sednares kom likwäl först i betraktande, emedan den under närwarande förhållanden syntes wara af mästa wigt, och dessutom inkommit tidigare än Bolivars. Senaten beslöt, att icke bifalla Gen. Santanders afsägelse, och afskickade en deputation till honom, för att, efter skedt wal, taga af honom constitutions-eden. Santanders ytterligare wägrande föranledde ganska häftiga debatter och förnyade, ehuru lika frugtlösa, beskickningar. Slutligen förenade sig begge Kamrarne den 6 i d. m., och afskickade under påstående session twenne medlemmar till Gen. Santander, med uppmaning, att han personligen skulle inställa sig. Detta hade önskad werkan: Santander infann sig oförtöfwadt och aflade inför Senaten den uti författningen föreskrifna embets-eden. Derefter höll han ett ganska kraftfullt tal, hwaruti han förklarade, att hans förra wägrande icke härrört af ohörsamhet, utan endast deraf, att han haft mer än tillräckliga orsaker, att icke längre wilja förwalta sitt embete. "Alla slags beskyllningar," sade han, "rigtas emot mig. Mig beskyller man att wara en orsak till mitt fäderneslands lidanden! Man anklagar mig att wara Presidenten-Befriarens fiende och medtäflare! Genom mig skall den Boliviska författningens införande blifwit förhindradt; mig gifwer man skulden att förbundet emellan Columbia, Peru och Bolivia icke blifwit realiseradt; genom mig har nationen gått förlustig Dictaturens wälsignelser; genom mig öfwerhopades nationen med pålagor; att Columbia är söndradt i twenne factioner, att arméen är missnöjd, financerne förstörda, partierne hätska mot
