Sida:Finlands Allmänna Tidning 1878-03-07.pdf/1

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


N:o 56. FINLANDS 1878.
ALLMÄNNA TIDNING

Utdelas i Helsingfors hvarje helgfri dag kl. 4 e. m. i de officiela tidningarnas kontor, Kyrkogatan 14; i landsorten å resp. postkontor. — Pris för hel årgång 12 mark, för half årgång 6 mark, för tre månader 3 mark finskt mynt, postarvodet oberäknadt. Lösnummer à 15 penni säljas i tidningskontoret.

Thorsdagen den 7 Mars.

Kungörelser och annonser emottagas i de officiela tidningarnas kontor från kl. 11 f. m. till 2 e. m. och från 4 till 6 e. m. Annonspriset är 10 penni per rad af vidpass 40 bokstäfver. Tidningens byrå: Kyrkogatan 14.

Officiela Afdelningen

Kejserliga Senaten har 5 innnevarande mars till häradsskrifvare i Salo härad utnämnt kronolänsmannen Carl Jahan Markanen.


Kejserlige Wiborgs Hofrätt har den 22 sistlidne februari beviljat häradshöfdingen i Pielisjärvi domsaga Oskar Kyrklund för sjuklighet tjenstledighet på tre månader, räknadt från den 21 innevarande mars, samt tillika förordnat vice häradshöfdingen Magnus von Essen att under tiden förestå domareembetet i nämnde domsaga.


Den 2 innevarande månad har guvernören i Nylands län befriat häradsskrifvaren i Helsinge härad Karl Gabriel Edvard Wegelius, för hans med läkarebevis styrkta sjuklighet, från bivistandet af innevarande års bohlräkningar i berörde härad samt förordnat vice häradshöfdingen Alfred Brander att i hans ställe desamma öfvervara.


Från Finansexpeditionen i Kejserliga Senaten.

Resestipendier till Pariser utsällningen. På det några kunniga och i sitt fack framstående handtverksarbetare må komma i tillfälle att besöka verldsutställningen i Paris under innevarande år, har Kejserliga Senaten den 20 sistlidne februari för detta ändamål anslagit tio resestipendier, hvarje om sjuhundra mark, att af Manufakturdirektionen efter pröfning tilldelas sådana personer, företrädesvis bland idkare af guld- och silfverarbetare, snickare eller trädsvarfvare, tapetserare, trädsnidare eller ornamentsbildhuggare, målare, sadelmakare, bokbindare eller foderalmakare, korgmakare samt krukmakare eller fajansarbetare yrkena, hvilka härvid kunna komma i fråga och äro villiga att af stipendierna sig begagna; hvarhos Kejserliga senaten såsom ett vilkor för stipendiernas åtnjutande bland annat funnit godt föreskrifva det ega stipendiaterne genast vid framkomsten till Paris ställa sig till den Finska kommissionens vid utställningen förfogande i och för biträde vid uppställningen af expositionsartiklarne emot en särskild ersättning af fem francs om dagen för dem en hvar.


Stater för sjömätningsexpeditionerna i Saimen och Pielisjärvi vattendrag. Den 20 sistlidne februari har Kejserliga Senaten gillat och godkänt ett af direktören för lots- och fyrinrättningen insändt förslag till utgiftsstater för sjömätningsexpeditionerna i Saimen och Pielisjäri vattendrag under innevarande år, deri kostnaderna för hvardera förslagsvis beräknats till 11,000 mark. Hvardera Expeditionen utgöres af 1 officer, 1 styrman och 10 man förhyrdt manskap.


Utskänkningsaktiebolag. Den 21 förlidne fedruari har Kejserliga Senaten fastställt ett till Kejserliga Senaten ingifvet förslag till stadgar för Uleåborgs stads utskänkningsaktiebolag.


Icke-Officiela Afdelningen.

Helsingfors.

Finska litteratursällskapets möte den 6 mars. — Upplästes ett utlåtande af skönlitterära utskottet rörande tvänne insända poetiska arbeten, hvilka dock ingendera af utskottet ansågos förtjenta af tryckning. — I anledning af den utlysta pristäflan i finsk dramatik hade tvänne arbeten: „Rakkaus ja velvollisuus” (Kärlek och pligt) samt „Kieletty naiminen” (Förbjudet giftermål) inkommit; de hänskjötos till granskning af skönlitterära utskottet. — Af den nya upplagan af Flomans franska lärobok beslöt skpt låta trycka 1,500 exemplar (ej 1,000 såsom förut var ärnadt). — Nya medlemmar föreslogos och några bokgåfvor anmäldes.

(H. D.)

Nya theatern. Å Nya theatern gifves i dag för sjette gången Henrik Ibsens herrliga dramatiska dikt ”Kämparne på Helgeland”, hvilken fortfarande fyller salongen med intresserade åskådare. I morgon fredag uppföres åter för första gången Verdis gripande opera ”Trubaduren”. Rolfördelningen är följande: ”Leonora”, fru Roeske-Lund, ”Azucena”, m:lle Wessler, ”Manrico”, herr Saloman, grefve ”Luna”, herr Bentzon.

Finska operan. Efter en längre hvila återupptogs i går ”Lucia” med en delvis förändrad rollfördelning. Sålunda innehades titelrollen af m:lle Fohström, som med mycken förtjenst uppbar densamma. M:lle F:s sonora stämma, för hvilken en felaktig intonation tyckes vara en omöjlighet, kunde icke undgå att, i förening med en öfverhufvudtaget plastisk och sann aktion, vinna det bästa erkännande. Också måste man, om man sammanställer denna operas allt igenom italienska naturel med de studier m:lle F. senast bedrifvit, apriori kunnat vara öfvertygad om det förträffliga sätt, hvarpå Lucia såsom musikalisk tanke nu blifvit återgifven. En praktfull blombukett utom många bullersamma framropningar tolkade för m:lle F. den fullbesatta salongens erkänsla. Lord Ashtons roll innehades af herr Kiljander, som oaktadt någon indisposition, varmt och tilltalande framställde den onaturlige brodren. Herr Navratil sjöng „Edgardo” med vanlig bravur och spelade uti sextettscenen med en kraft, som bragte en att glömma den brist på mimik, som tyvärr är ett utmärkande drag i hans ansigte. Om herr Bergholms återgifvande af ”Raimond” finnes beklagligen icke något, hvarken godt eller ondt, att anföra. Han ansluter sig närmast till rollen, hvars sammanhang med händelsen icke kan undgå att synas indifferent. Äfven de mindre partierna utfördes klanderfrit, så att totalintrycket af representationen var godt, så till vida nemligen, som sjelfva musikens innehållslöshet medgaf det. Härtill äfvensom till detaljerna vid utförandet tillåta vi oss att en annan gång återkomma.

th.

M:lle Ida Basilier öfverraskar gladt publiken med tillkännagifvandet, att hon i morgon fredag ger konsert i Ekenäs.

Fettisdags maskeraden å Nya teatern till förmån för den stående teaterns pensionskassa, var ganska talrikt besökt men törhända något mindre lifvad än de föregående. Svårigheten att uppfinna och sätta i scen nya och underhållande program är icke ringa och tvifvel är, huruvida dessa program i någon väsendtlig mån bidraga till dessa maskeraders större trefnad och popularitet. Åtminstone uppvägas säkerligen de dryga kostnader, som executionen af dessa program fordrar, icke af motsvarande valuta i nöje och inkomst. Vi anse derför mera praktiskt att anordna dessa maskerader i likhet med hvad som sker i utlandet t. ex. i Paris, der salongen jämte dess dekoration, beqvämligheter, förfriskningar m. m. anordnas så elegant och komfortabelt för publiken som möjligt men att åt de maskerade sjelfva fritt öfverlemnas att improvisera det gladet fastlagsprogrammet. Dock, teaterns medlemmar obetaget att genom glada maskeradupptåg lifva tillställningen. Vi tro, att hufvudändamålet med dessa maskerader, en god inkomst för pensionskassan, lättare sålunda skulle vinnas.

Konsert af mer än vanligt intresse kommer att efter en vecka eller nästkommande thorsdag gifvas af den berömda Contralto-sångerskan från kejserliga italienska operan i S:t Petersburg, madame Scalchi — Lolli samt af den här redan förut bekanta solisten hos H. M. Kejsaren af Ryssland, herr Albert Zabel.

Sjukdomsförhållandena i Helsingfors. Af 138 anmälda nya sjukdomsfall under senaste veckan voro: tarmtyfus 2, frossa 13, kikhosta 1, rheumatism 2, ros 3, halsröta 6, halsfluss 32, bröstkatarr 62, lunginflammation 1, katarrhalfeber 1 samt mag- och tarmkatarr 15 fall.


Från Rom.

(Forts. o. slut fr. n:o 55.)

Lyckligtvis förmildrades dock dessa barbariska seder efter hand. Dock är det kändt att en Kardinal vid påfven Benedictus XIII:s död höll på att bli hängd af det uppretade folket. Visserligen är det sannt att denne kardinal var ingen annan än den illa beryktade Coscia, ett missfoster, som en lång följd af år hade drifvit stora affärer med kyrkans egendom och kardinals hattar, något som förklarar saken. — Samma qväll, som den nyssnämnde påfven gaf upp sin sista suck, egde en stor föreställning rum på operan. Så snart dödsfallet blifvit kändt afbröts spektaklet och ridån gick ned för ett ögonblick. Då den åter upphissades förkunnades nyheten från scenen. — Godt! — jublade härvid en del af parterren — låt oss då aflägsna oss för att gå och hänga Coscia. Det skall inte stå länge på. Massorna störtade härpå dit; hans palats stormades, och sjelf lyckades han med nöd att förklädd komma undan till ett slott i grannskapet. Emellertid hölls han sedan insperrad på detta ställe under den ny valde påfvens hela regerings tid, något, hvarmed han dock temligen lätt tröstade sig, ty, som han sade, hade han ju fritt husrum och kunde glädja sig öfver att hans förmögenhet under tiden förökades. Vid Clemens XII:s död släpptes han slutligen ut och var oförskämd nog att deltaga i den konklav, som tillsatte Benedictus XIV (Lambertini). Vackra Kardinaler på den tiden!

Men låtom oss efter denna, till försvar för vår generation gjorda återblick vända tillbaka till våra dagar och dessas händelser!

Hur föga vördnadsfullt det än kan låta, så kan jag försäkra er att det är en sak, som långt mera än Pio Nonos bortgång upprört Roms invånare. Till följd af ett kungligt bref af den 2 i denna månad har nemligen priset på tobak, cigarrer och cigaretter stigit ofantligt. Beslutet om denna förhöjning skall väl — såsom det heter — komma att underställas kamrarne, men emellertid trädde detsamma i kraft redan påföljande dag till alla rökares stora förtviflan. Mer eller mindre högljudda och stormiga reklamationer ha i anledning häraf gjort sig gällande, och detta icke minst på de ställen, der dessa varor tillhandahållas allmänheten, men minutörerne rå naturligtvis icke för hvad som skett utan måste endast tillämpa det nya lagbudet. Pressen har icke heller underlåtit att uttala sitt ogillande öfver åtgärden samt till och med satt i fråga huruvida det vore fullt konstitutionelt af regeringen att fatta ett så vigtigt beslut aderton dagar före kamrarnes sammanträde. Man finner äfven detta steg vågadt af en ministèr, som ännu är föga känd och som, efter hvad man dagligen har tillfälle att höra, icke torde komma att helsas med jubel-rop. Detta kabinett, som, efter hvad man vet, ger sig ut för att vara särdeles stämdt för reformer, har sannerligen hittills icke gjort sig kändt för andre sådana än som bestått i att höja skatter. Så stegrade man ju nyss priset äfven på kaffe och socker, ett åtgörande, hvarmed den arbetande befolknigen visat sig särdeles missbelåten.

I allmänhet anser man att Crispi — den nya inrikes-ministern — ännu allt för litet visat prof på förmåga att bekläda denna post. Hans beundrare påstå att han hittills saknat tillfälle härtill. Må så vara! Man torde i sådant fall snart nog bli upplyst huru härmed förhåller sig. Som ni