Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
45
Floden.
Jag vet en flod,
Som brusar jemt och aldrig stilla stod.
Utaf Guds egen hand,
Vid solens första brand,
Som öfver jorden sken
På blomstrens första skott,
Drogs dammen upp — och se’n
Har den i sekler gått,
Liksom den ännu går:
Den floden kallas tid, dess vågor kallas år.
