Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
89
Jag färdas tryggt, och tänker som kung Ring:
”Den som är rädd, kan ju gå sjön omkring.”
Då böljan svallar och då stormen gnyr,
Jag vet, att det en annan är, som styr.
I hjertats bönkapell, jag faller ner
I djup tillbedjan — ack! hvad kan jag mer?
