stundom var hans upppfattning därav förfelad ifall de utgjordes av komiska scener; men man kunde aldrig förebrå honom något lättsinne om de slutade tragiskt.
Bathseba kunde inte drömma om att den mörka och tysta gestalt, mot vilken hon hade kastat ett frö, skulle visa sig vara en drivbänk av tropisk intensitet. Hade hon känt Boldwoods kynne, skulle hennes självförebråelser hava varit fruktansvärda och fläcken på hennes hjärta outplånlig. Och hade hon anat vilken makt till gott eller ont hon i denna stund besatt över denne man, skulle hon ha bävat för ett sådant ansvar. Lyckligtvis för hennes närvarande, olyckligtvis för hennes framtida sinneslugn hade hennes aningar ännu inte röjt för henne vad Boldwood var. Ingen visste det för övrigt i grund; ty ehuru man av gamla, svagt synliga högvattensmärken i hans karaktär kunde draga sina slutsatser om hans förmåga av vilda sinnesrörelser, hade ingen någonsin sett honom vid de tillfällen då dessa märken inristades hos honom.
Farmare Boldwood gick fram till stalldörren och tittade ut över de jämna fälten. Bortom den första inhägnaden var en häck, och på andra sidan om denna en äng tillhörande Bathsebas gård.
Det var tidigt på våren nu — den tid då fåren föras ut på bete— då de få äta ängarnas första späda grönska, innan man begynner skona den för höskörden. Vinden, som hade blåst från öster
