284
ser, vilka behöva en katastrof för att deras fruktansvärt betydelsefulla sanning riktigt må klarna. När man uttalar det med någon eftertanke, synes det ske under en viss förutsättning att smickret ifråga måste innehålla ett visst kvantum förnuft för att göra verkan. Det hedrar mankönet att så få karlar försöka konstatera påståendets sanning på experimentell väg, och det är kanske tur för dem att händelsen så sällan påpekar den för dem. Att emellertid en hycklare av manligt kön, som slugt bedårar en kvinna genom att överösa henne med ohållbara artigheter, kan förvärva tillräcklig makt över henne för att föra henne i fördärvets djup — detta är en sanning, som mången har fått lära sig genom plågsamma erfarenheter, vilka han ingalunda eftersträvat. Och andra påstå sig ha uppnått samma erfarenhet på experimentell väg, såsom ovan nämnts, och fortsätta helt fräckt sina experiment i samma väg, med en fruktansvärd verkan. Sergeant Troy var en av dem.
Man hade hört honom anmärka tillfälligtvis att när man umgicks med fruntimmer hade man endast att välja mellan smicker eller förbannelser och svordomar. Ett tredjs gavs icke. »Behandlar man dem hyggligt så är man förlorad,» brukade han säga.
Denna personlighets offentliga uppträdande i Weatherbury följde snart på hans ankomst dit. En vecka eller ett par efter fårklippningen vandrade Bathseba — som kände en obeskrivlig lättnad över Boldwoods frånvaro — ner mot sina hö-
