44
Han hade gjort sin toalett i en noggrant avvägd, lämplig stil — ett slags medelväg mellan det omsorgsfullt enkla och det vårdslöst prydliga — en grad mellan vackert-väders-marknadsdag och fult-väders-söndagsbjudning. Han polerade omsorgsfullt sin silverurkedja med kritpulver, satte nya snören i sina kängor, snyggade upp mässingssnörhålen, trängde in i själva hjärtat av trädplanteringen för att skära sig en ny spatserkäpp, och skalade den kraftigt på sin väg tillbaka; tog en ny näsduk från bottnen av sin kista, satte på sig den ljusa västen, som över hela ytan smyckades av kvistar av en blomma, vilken förenade rosens och liljans fägring utan någonderas brister, och utgöt all den hårolja han ägde över sitt vanligen torra, sandfärgade och oförbätterligt knollriga hår, tills han fördjupat dess färgton till en härlig, hittills oanad skiftning mellan guano och romerskt cement, och klibbat det fast runt omkring sitt huvud, liksom socker kring brända mandlar, eller vått sjögräs kring en duc d'Albe vid ebbtid.
Intet störde stillheten omkring hyddan, utom kvittret av en hop sparvar i takrännorna; man hade intrycket att byskvaller och förtal var ett favoritämne: bland dessa små kotterier på taken liksom bland kotterierna under dem. Järtecknet tycktes vara olycksbådande; ty just vid den ganska komliga begynnelsen av Oaks företag, det vill säga då han anlände till trädgårdsgrinden, såg han en katt därinnanför, som hängav sig åt diverse krökta
