Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/54

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

52

förbindelse med varandra. Bathseba vände sig beslutsamt mot honom.

»Nej, det tjänar till ingenting,» sade hon. Jag vill inte ha er.»

»Försök.»

»Jag har försökt , hela tiden medan jag tänkte efter; för på ett sätt skulle det ju vara mycket bra att bli gift. Folk skulle tala om mig och tycka att jag hade haft framgång, och jag skulle vara stolt över den, och så'nt där. Men en man —»

»Nå!»

»Jo, jag skulle alltid ha honom där, som ni säger; så snart jag skulle se opp, skulle jag ha honom där.»

»Visst skulle ni ha honom där — mig, menar jag.»

»Nåja, jag skulle nog inte tycka illa om att stå brud i kyrkan, om man bara kunde göra det utan att få en man: Men efter man inte kan komma åt att göra det ensam, så gifter jag mig inte — åtminstone inte ännu.»

»Det var en fasligt tråkig historia.»

Vid denna kritik av hennes yttrande underströk Bathseba sin värdighet genom att dra sig litet längre bort från honom.

»Vid min själ och hjärta, jag vet inte någonting en flicka kan säga, som skulle vara ännu dummare än det där,» sade Oak. »Men min käraste,» tillade han med övertalande röst, »var nu inte så där!»