54
någon utväg ur sitt moraliska dilemma. »Vad jag önskar att jag inte hade sprungit efter er!» Men nu tycktes hon ha funnit en genväg tillbaka till sin munterhet, och satte upp en skämtsam min. »Det skulle inte gå ihop, herr Oak. Jag behöver någon som håller reda på mig, jag är alltför oberoende; och det skulle ni aldrig kunna göra, det vet jag.»
Oak fällde ögonen mot marken med ett utseende som antydde att det inte var lönt att resonera.
»Herr Oak,» sade hon med klarsynthetens tydlighet och sunda förnuft, »ni har det bättre ställt än jag. Jag äger knappt en penny i denna världen — jag arbetar hos min tant för bara maten. Jag är mera bildad än ni — och jag är inte det minsta förälskad i er; det är nu min sida av saken. Låt oss nu se på er: ni är en farmare som just har börjat, och om ni gifter er alls (vilket ni för närvarande visst inte borde tänka på) bjuder förståndet er att ta någon som har pengar, så att hon kunde skaffa er en större gård än den ni nu har.»
Gabriel tittade på henne med litet överraskning och stor beundran.
»Det där är just vad jag själv också har tänkt,» sade han naivt.
Farmare Oak hade omkring halvannan kristelig egenskap för mycket för att göra sin lycka hos Bathseba: hans ödmjukhet och en dubbelt för stort tilltagen uppriktighet. Nu var Bathseba förtretad på allvar.
