184
»Då tror de alltså att jag är i min sängkammare?»
»Ja» Sedan vågade Liddy tillägga: »Ni sade när jag först hittade er att ni kanske aldrig skulle komma tillbaka hem igen — det menade ni väl inte, matmor?»
»Nej; jag har ändrat mening. Det är endast kvinnor utan stolthet i sig som rymmer bort från sina män. Det finns en ställning som är värre än att bli funnen död i sin mans hus på grund av dålig behandling, och det är att bli funnen levande på grund av att man har rymt sin väg till någon annans hus. Jag har tänkt på det här hela morgonen, och jag har valt min väg. En förrymd hustru är alla till besvär, en börda för sig själv och en visa för andra — allt det där tillsammans blir ett ännu större mått av elände än det som kommer av att stanna hemma — fast detta kan komma att innebära sådana småsaker som skymf, slag och svält. Lilly, om du nånsin gifter dig — Gud förbjude att du nånsin skulle göra det! — så kommer du att finna dig i ett förskräckligt läge; men kom då ihåg att inte ge vika. Strid och fall på din post. Så ämnar jag göra.»
»Åh, matmor, tala inte så» sade Liddy och grep hennes hand; »men jag visste ju att ni var för förnuftig att bli borta. Får jag fråga vad det är för rysligheter som har hänt mellan honom och er?»
»Du får fråga, men jag får inte svara.»
Omkring tio minuter senare återvände de till
