204
kyrkan låg kunde hon höra ett annat ljud — säreget, och inte avbrutet liksom de andra, — plaskandet av vatten som strömmade ner i en göl.
Liddy knackade på klockan åtta, och Bathseba låste upp dörren.
»Ett så'nt fasligt regn vi har haft i natt, matmor!» sade Liddy, sedan hon hade fått de äskade orderna om frukosten.
»Ja, det var ett duktigt regn.»
»Hörde ni det underliga ljudet från kyrkogården?»
»Jag hörde nog ett underligt ljud. Jag tänkte att det måste ha varit vattnet från kyrkans tornrännor.»
»Nå, det var just vad fårherden sade, matmor. Nu har han gått för att se efter.»
»Åh! har Gabriel varit där i morse?»
»Han bara tittade in här i förbifarten alldeles på sitt gamla sätt, som jag trodde han hade slutat upp med på senare tider. Men tornrännorna brukade ösa sitt vatten över stenarna, och vi undrar varför det här lät som en kokande gryta.»
Då Bathseba varken kunde läsa, tänka eller arbeta, bad hon Liddy stanna och äta frukost med henne. Den barnsligare kvinnans tunga sysslade ännu alltjämt med de sista händelserna. »Tänker ni gå till kyrkan och titta, matmor?» frågade hon.
»Inte det jag vet av, sade Bathseba.
»Jag tänkte ni kunde ha lust att se var de har
