»Därför är det som jag tvekar att ge det.»
»Men ge det! Kom ihåg vad som har varit, och var god!»
Hon drog ett djupt andetag och sade sedan: »Åh, vad skall jag göra? Jag älskar er inte, och jag är mycket rädd för att jag aldrig kommer att älska er så som en hustru bör älska sin man. Om ni, herr Boldwood, vet detta, och jag ändå kan göra er lycklig med ett blott löfte att ta er efter sex års väntan, ifall min man inte kommer tillbaka, så är det en stor heder för mig. Och om ni sätter värde på en sådan handling av vänskap av en kvinna som inte har samma självaktning kvar som förr, och som har föga kärlekskänslor kvar, nå så skall jag — skall jag —»
»Lova!»
»— Tänka efter, om jag inte snart kan lova er det.»
»Men snart är kanske aldrig?»
»Åh nej, så är det inte! Jag menar snart. Låt oss säga: vid jul.»
»Vid jul» Han sade intet vidare, förrän han tillade: »Nå gott, jag skall inte tala mer om den saken till dess.»
Bathseba var i ett högst egendomligt
själstillstånd, som visade hur fullständigt själen är
underkastad kroppens träldom, hur den eteriska
andens beskaffenhet är beroende av dess verktyg
av kött och blod. Det är knappast för mycket
sagt att hon kände sig nödd och tvungen av en
