Hoppa till innehållet

Sida:Fjärran från vimlets yra del 2 1920.djvu/282

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

280

sätta upp ett memorandum av de anordningar som det föll mig in kunde bli lämpliga, ty jag har inte tid att tala om den saken nu; och sedan skall vi tala om det, bara vi hinner. Min avsikt är att till slut dra mig helt och hållet ifrån hela skötandet av farmen, och ända tills ni kan ta alltsammans på er, skall jag förbli passiv delägare i kapitalet. Sedan, om jag gifter mig med henne — och jag hoppas — jag tror jag skall få göra det — ja, då —»

»Var god och tala inte om den saken, herr Boldwood,» sade Oak hastigt. Vi vet inte vad som kan hända. Så många överraskningar kan komma över er. Det finns så många möjligheter, som man säger — och jag skulle råda er — jag vet att ni förlåter att jag säger det den här ena gången — att inte göra er alltför säker.»

»Jag vet, jag vet. Men den känsla jag har angående förökandet av er andel beror på vad jag vet om er. Oak, jag har kommit underfund med någonting angående er hemlighet: ni har haft större intresse för henne än en fogde för sin husbonde. Men ni har burit ert öde som en man, och jag, som på sätt och vis är er lyckliga rival — lycklig delvis på grund av ert förträffliga hjärta — skulle riktigt vilja visa vilket värde jag sätter på er vänskap under tider som måste ha varit mycket tunga för er.»

»Åh, det behövs inte, tackar så mycket,» sade Oak hastigt. »Jag måste vänja mig vid slikt; andra ha fått göra det, och jag skall göra det också.»