i dagen om ni går dit, och de låter inte alls bra. Sannerligen, om jag vore i ert ställe skulle jag förbli den ni nu är — en ensam man med namnet Francis. En god hustru är en god hustru, men den bästa hustru är ändå inte så bra som ingen hustru alls. Nå, det här är nu min oförgripliga mening, och folk har kallat mig ett slughuvud här och var.»
»Bara smörja» sade Troy vredgat. »Där är hon, med fullt opp med pengar, och en gård, och en farm, och hästar, och allt slags trevnad, och här skall jag leva från hand till mun — en nödställd äventyrare. Dessutom tjänar det till ingenting att prata nu mera, och det är jag glad åt; jag har blivit sedd och igenkänd här just i eftermiddag. Jag skulle ha återvänt till henne dagen efter marknaden, om det inte varit för ert prat om lagen, och er smörja om att ta ut skilsmässa; och nu ämnar jag inte skjuta opp det längre. Vad djäkeln det var som gjorde att jag nånsin rymde min väg, det kan jag inte begripa! Snafsigt känslopjunk — det var det. Men vilken man på jorden kunde ana att hans hustru skulle ha en sådan brådska att bli av med hans namn!»
»Jag skulle ha vetat det. Hon är dålig nog att göra vad som helst.»
»Pennyways, kom ihåg med vem ni talar.»
»Nåja, sergeant, jag säger bara, att i ert ställe skulle jag resa utrikes igen, dit där ni kommer ifrån — det är inte för sent ännu. Jag skulle inte ställa till bråk och skaffa mig ett dåligt rykte för att få leva ihop med henne — för allt det där om
