30
undersöka inhägnaden. Hästen var obestridligen borta.
»Hör!» sade Gabriel.
De lyssnade. Tydligt trängde genom den vilande luften ljudet av en travande häst, som färdades uppför Långträsk-vägen — just bortom zigenarlägret i Weatherbury-dälden.
»Det är vår Dainty — jag kan svära på att det är hennes trav,» sade Jan.
»Allsmäktige! Tänk vad fröken skall gräla och kalla oss nöt när hon kommer hem!» kved Maryann. »Vad jag önskar att det hade hänt medan hon var hemma och ingen av oss hade ansvaret!»
»Vi måste rida efter,» sade Gabriel beslutsamt. »Jag tar på mig ansvaret inför fröken Everdene. Ja, vi måste följa efter.»
»Ta mig tusan om jag vet hur det skall gå till,» sade Coggan. »Alla våra hästar är för tunga för så'na konster utom lilla Poppet, och vad orkar den med två av oss? — Om vi bara hade de där parhästarna på den här sidan om häcken, då kunde vi göra någonting.»
»Vilka parhästar?»
»Herr Boldwoods Tidy och Moll.»
»Nå, vänta då tills jag kommer tillbaka,» sade Gabriel. Han sprang nedför backen mot Boldwoods gård.
»Herr Boldwood är inte hemma,» sade Maryann.
»Så mycket bättre,» sade Coggan. Jag vet varför han har rest bort.»
