Hoppa till innehållet

Sida:Fjärran från vimlets yra del 2 1920.djvu/321

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

FEMTIOSJÄTTE KAPITLET

En ensam skönhet — När allt var över

Med våren levde Bathseba åter upp. Den ytterliga nedbrutenhet som hade följt på den långa feber av vilken hon lidit förminskades märkbart då all ovisshet i varje avseende hade tagit slut.

Men numera förblev hon ensam under största delen av sin dag, och stannade inom hus; på sin höjd gick hon ut i trädgården. Hon undvek alla, till och med Liddy, och kunde inte lockas till några förtroenden, eller till att begära någons medkänsla.

Allt efter som sommaren skred framåt tillbragte hon längre tid i fria luften, och började följa med lantbruket av rent nödtvång, fastän hon aldrig själv red ut eller personligen övervakade det som i flydda tider. En fredag i augusti vandrade hon ett litet stycke längs landsvägen och kom in i byn för första gången efter den dystra händelsen föregående jul. Ännu hade inte den forna rodnaden återvänt till hennes kinder, och deras fullkomliga blekhet förhöjdes av hennes djupt svarta dräkt så att den föreföll över-