TRETTIOFJÄRDE KAPITLET
Hemma igen — Ett slughuvud
Samma afton i skymningen lutade Gabriel sig över Coggans trädgårdsgrind i det han tog en allmän överblick innan han gick till vila.
Ett åkdon av något slag färdades sakta fram längs vägens gräskant. Från detsamma hördes tonfallen av två pratande kvinnoröster. Dessa tonfall voro naturliga och alls icke undertryckta. Oak igenkände dem genast såsom Bathsebas och Liddys.
Åkdonet kom fram och for förbi. Det var fröken Everdenes gigg; Liddy och hennes matmor voro de enda som sutto däri. Liddy gjorde frågor angående staden Bath, och hennes medresande besvarade dem trött och intresselöst. Både Bathseba och hästen föreföllo trötta.
Den ljuvliga trösten av att finna att hon hade kommit hem igen, frisk och sund, överröstade alla andra tankar, och Oak kunde endast fråssa i känslan därav. Allt obehagligt skvaller förglömdes.
Han dröjde och dröjde, tills det inte mera var någon skillnad mellan östra och västra himla-
