diktens innehåll ej är en fri fantasi af skalden, är utan vidare tydligt; likaså att det bakom hans dikt ligger äldre kväden, som på något sätt förts från Skandinavien till England. Äfven dessa kunna dateras, och denna fråga skall jag snart utförligt behandla i en uppsats i »Samlaren», men redan nu vill jag påpeka ett faktum. Diktens hjälte deltager i ett härnadståg till Frisland och är nästan hufvudpersonen i detta tåg. Tåget är historiskt och kan dateras till omkring 516. Men Beowulf är icke en historisk person, utan tillhör sagan. Det måste således hafva förgått en tämligen lång tid, innan den historiska traditionen kunnat väfvas samman med traditionen om en sagohjälte. Sagorna i Beowulf återgifva därför en skandinavisk tradition tidigast från 500-talets slut eller senare — om man skall fästa någon betydelse vid sagans kronologi: från 600-talets början. Enligt dikten stupar nämligen konung Hygelak i Frisland d. v. s. 516. Därpå kommer hans omyndige son på tronen och Beowulf styr riket i hans namn. Slutligen stupar myndlingen, som således hunnit blifva vuxen, och Beowulf blir konung samt regerar i femtio år. Han bör således hafva aflidit omkring 580, och sedan skulle den historiska traditionen om honom hunnit förvandlas till en saga om en hjältes strid mot troll och drakar. I hvarje fall är således det Skandinavien, som Beowulf skildrar, ett hälft århundrade yngre än det, som omtalas hos Prokopios, och ett helt århundrade yngre än det, vi lärt känna hos Jordanes.
Då jag icke vågar förutsätta, att de, som möjligen läsa denna afhandling, erinra sig innehållet i dikten, meddelar jag här ett kort referat.
Dikten börjar med att skildra, huru danskarnes konung Hrodgar låter åt sig uppbygga en präktig gästabudssal. Detta förbittrar emellertid ett troll Grendel, som om natten smyger sig in i salen och bortröfvar trettio af konungens män, och dessa röfverier fortfara utan att man lyckas att sätta en gräns för dem. Ryktet härom spred sig till geaternes land, och geaternes främste kämpe Beowulf beslöt då att hjälpa danakonungen. Med några utvalda kämpar inskeppar han sig och framkommer till det danska hofvet, där han mottages med stora hedersbetygelser. Efter ett präktigt gästabud stanna han och hans män ensamma kvar öfver
