Sida:Folknamnet Geatas i den Fornengelska dikten Beowulf (Schück 1907).djvu/37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
35

tider ett ställe, där det var ett kort afstånd mellan tvänne segelbara vattenytor, antingen afbrottet förorsakades af ett ofarbart vattenfall eller af en landtunga.» (Skandinavien under unionstiden, s. 95).

Om denna sed att draga fartygen öfver land — yttrar Hans Hildebrand — vittnar än i dag månget ortnamn Drag eller ortnamn, i hvilka -drag ingår.

Huru svenskarna i Ryssland färdades till Konstantinopel från Novgorod och Kijev berättas af Konstantinos Porphyrogennetos i en ofta citerad relation:

»De båtar, som gå från det yttre Ryssland till Konstantinopel, komma dels från Novgorod, där Svjatoslav, son af Rysslands furste Igor, residerar, dels också från borgen Smolensk och från Ljubeč och Cernigov och från Vyšegrad. Dessa gå alla nedför floden Dnjepr och förena sig vid borgen Kijev, som också kallas Sambatas. Men slaverna, som äro skattskyldiga under dem, de så kallade krivičerna, lučanerna och de öfriga slaviska folken, fälla om vintern trästammarna på sina bärg och, efter att hafva tillhuggit dem, föra de dem vid vårens ankomst, så snart isen bryter upp, ut i de närliggande sumpsjöarna. När de sedan hafva blifvit flottade ut i floden Dnjepr, begifva de sig likaledes själfva ut på denna flod och gå till Kijev. Där släpa de dem till varfven och sälja dem till ryssarna. Men ryssarna köpa skrofven och blott dem; sina gamla båtar hugga de sönder och taga från dem åror, tofter och annat tillbehör och utrusta dem därmed. I juni månad sätta de sig i rörelse nedför floden Dnjepr och gå till Vytiĉev, hvilket är en borg, som lyder under ryssarna. Där samla de sig nu under loppet af två till tre dagar, och när alla båtarna äro församlade, bryta de upp och gå nedför den nämnda floden Dnjepr.

Och först komma de till den första forsen, som benämnes Essupi, hvilket på ryska och slaviska betyder »sof icke». Forsen här är så smal, att dess bredd är som Tzykanisterions. Men midt i den samma äro branta och höga klippor, hvilka se ut som öar; när vattnet kommer till dessa, sköljer det öfver dem och störtar ned igen med stort och fruktansvärdt larm. Därför våga ryssarna icke segla midt in bland dem, utan de lägga till i närheten och