Hoppa till innehållet

Sida:Folksagor.djvu/192

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

RIKE PER KRÄMARE.

Det var en gång en man, som kallades Rike Per Krämare, därför att han farit omkring och handlat med allehanda kram och samlat mycket pengar, så att han blivit en rik man. Denne Rike-Per hade en dotter, och henne ansåg han så präktig, att alla de friare som kommo till henne fingo avslag, för han tyckte ingen var god nog. Då det gick så med alla, kom till slut ingen, och då åren gingo blev Per rädd att hon inte skulle bli gift.

»Jag undrar verkligen», sa han till hustrun, »varför det inte kommer någon och friar till dottern vår, som är så rik. Det skulle då vara bra besynnerligt, om det inte skulle finnas någon som ville ha henne, för pengar har hon, och flera får hon. Jag tror jag får resa till stjärntydarna och fråga dem vem hon skall ha, för det kommer ju inte ett levande liv längre.»

»Hur kan stjärntydarna svara på det då?» frågade hustrun.

»Jo, de läser allting i stjärnorna, de», sa Rike-Per.

Han tog med sig mycket pengar till stjärntydarna och bad dem se på stjärnorna och säga honom vem hans dotter skulle få till man. Stjärntydarna sågo på stjärnorna, men de sa, att de inte kunde se det. Men Per bad dem se bättre efter och äntligen säga honom det;