du hans slott, och får du tala med honom, så kan du gärna fråga honom från mig hur länge jag skall gå här och färja över.»
»Ja, det ska jag», sa pojken.
Mannen tog honom på ryggen och bar honom över älven, och då han hade kommit upp på backen fick han se slottet och gick in. Där var kungadottern ensam hemma.
»Men kära, snälla, törs kristet folk komma hit?» sa hon. »Det har ingen vågat sen jag kom hit, och det är nog bäst du lagar dig härfrån så snart du kan, för när draken kommer hem, så vädrar han dig, och så slukar han dig med detsamma, och mig gör du också olycklig.»
»Nej», sa gossen, »jag kan inte gå förrän jag fått tre fjädrar ur stjärten på honom.»
»Det får du aldrig», sa prinsessan.
Men gossen ville inte gå; han ville vänta på draken och få fjädrarna från stjärten och svar på frågorna.
»Ja, eftersom du är så angelägen, så får jag väl se, om jag kan hjälpa dig», sa kungadottern. »Försök, om du kan lyfta svärdet som hänger på väggen där.»
Nej, gossen kunde inte röra det ur fläcken.
»Ja, då får du ta dig en dryck ur den här flaskan», sa kungadottern.
Då pojken hade tagit sig en klunk, så skulle han försöka igen. Då kunde han nätt och jämnt flytta det litet.
»Du får nog ta dig en klunk till», sa prinsessan, »och så får du säga mig ditt ärende.»
Han drack igen, och så berättade han, att det var
