och inte ligger och drömmer mera, annars knäcker jag revbenen på dig.»
Kungadottern hade inte legat länge förrän hon började bli orolig igen, och rätt som det var, så spratt hon till. »Usch då!» sa hon.
»Nå, är det nu så igen. Vad är det på färde nu då?» sa draken. Han var så ond, att han kunde ha flugit i bitar.
»Å, du får inte bli ond», sa kungadottern, »men jag hade en så underlig dröm.»
»Det var då katten till drömmande också! Vad drömde du nu då?» sa draken.
»Jag tyckte det kom en drottning hit och frågade dig om du kunde säga henne, var hon ska finna igen sina guldnycklar, som hon har förlorat.»
»Å, hon kan se efter mellan buskarna där hon var en gång, hon minns nog, så finner hon dem», sa draken. »Men låt mig nu vara i fred för flera drömmar.»
Så sovo de en stund, men så började kungadottern bli så orolig igen, och rätt som det var spratt hon till och sa: »Usch då!»
»Du blir nog inte lugn förrän jag knäckt nackbenet på dig», sa draken. Då var han så rasande, att gnistorna sprutade om honom. »Vad är det på färde nu igen då?»
»Å, du får rakt inte vara ond på mig», sa hon, »jag kan inte hjälpa det, men jag hade en så underlig dröm.»
»Det får då vara måtta på drömmar också», sa draken. »Vad drömde du nu då?»
»Jag tyckte, att färjkarlen vid vadet här nere kom och
