Sida:Folksagor.djvu/220

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
222
HERRE-PER

han hade blivit åt renen, och sporde återigen vem det var som kunde skicka honom en så präktig sändning.

»Den är från Herre-Per», sa gossen.

Men då kungen ville veta var Herre-Per bodde fick han samma svar som dagen förut, och den gången fick Per ännu mera drickspengar.

Tredje dagen kom katten med en älg. Då nu Per kom in i köket i kungsgården sa han, att han hade en liten sändning till kungen, om han inte ville försmå den. Kungen kom ut i köket, och då han fick se den stora, vackra älgen blev han så glad, att han icke visste vilket ben han skulle stå på, och den dagen gav han Per ännu mycket mycket mer drickspengar — det var visst hundra daler. Han ville nu äntligen veta var Herre-Per bodde och sporde om både ett och annat. Men gossen sa, att han rakt inte tordes säga honom det för husbonden sin, för han hade så strängeligen förbjudit honom det.

»Så bed då Herre-Per, att han tittar in till mig», sa kungen.

Ja, det skulle gossen göra, sa han.

Men då han kom ut ifrån kungsgården igen och träffade katten sa Per: »Jo, du har ställt bra till för mig, du! Nu vill kungen, att jag skall besöka honom, och jag har ju inte annat än de här paltorna jag går och slår i.»

»Å, var inte rädd för det», sa katten, »om tre dagar skall du få hästar och vagn och så fina kläder, att guldet skall drypa av dig. Sedan kan du nog besöka kungen. Men om allt vad du ser hos kungen skall du säga, att