Sida:Folksagor.djvu/250

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


MUMLE GÅSÄGG.

Det var en gång fem kärringar, som gingo på en åker och skuro säd. Ingen av dem hade några barn, men alla fem önskade sig ett. Rätt som det var fingo de se ett orimligt stort gåsägg, ja, det var nästan så stort som ett manshuvud.

»Det är mitt, för jag såg det först», sa den ena.

»Jag såg det på samma gång som du», skrek den andra.

»Ta mig rackarn om inte ägget är mitt, för jag såg det först», gormade den tredje. Och alla fem började slåss om ägget så de röko i luven på varandra.

Till sist kommo de överens om att de skulle äga ägget tillsammans alla fem, och de skulle lägga sig att ruva på ägget precis som gåsen gör, så skulle de kanske kunna kläcka ut gässlingen, menade de. Den första låg på ägget i åtta dar och latade sig och mojade sig och gjorde ingen nytta, utan de andra fingo arbeta för henne också. Men efter en vecka blev en av kärringarna ovettig.

»Du kom inte ut ur ägget innan du kunde pipa, du heller», fick hon till svar när hon ojade sig över den ruvandes. lättja. »Men jag tror sannerligen att det är folk i ägget, och inte fä, för jag tycker jag hör att det mumlar något om sill och välling och gröt och mjölk. Nu kan du ruva