Sida:Folksagor.djvu/252

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
254
MUMLE GÅSÄGG

släpa undan dem med, och alla stenar, vare sig de voro små eller stora, stoppade han i sin ficka. Det dröjde inte lång stund innan han plockat åkern ren, och då frågade han vad han nu skulle göra. Bonden sa att han hade ju sagt att Mumle skulle plocka sten ur åkern, och det kunde han ju inte vara färdig med innan han börjat, menade bonden.

Då tömde Mumle ur sina fickor och travade upp stenarna i en väldig hög. Bonden blev fasligt flat när han fick se vad Mumle hunnit med och beslöt att vara hövlig mot en pojke som var så hiskligt stark. Han bjöd in honom i stugan för att äta. Det skulle allt bli gott med lite mat, tyckte Mumle, och så åt han upp allt som var lagat åt husbondfolket och tjänarna och ändå var han inte halvmätt.

Det var en fasligt god arbetare, men det var en farlig en till att äta, tyckte bonden. Ett sånt matvrak kunde äta bonden från gård och grund innan han visste ordet av, sa han. Och så sa han att det inte fanns mera arbete där på gården, utan Mumle skulle gå till kungsgården och söka arbete där, sa han.

Ja, Mumle gick till kungen, och där fanns tillräckligt både med mat och arbete. Han skulle bli drängpojke och hjälpa pigorna att bära vatten och ved och göra andra små sysslor, sa kungen. Han frågade vad han skulle börja med. Jo, han kunde ju börja med att hugga lite ved, sa kungen.

Mumle tog yxan och högg så att stickorna röko om honom och det dröjde inte lång stund innan han huggit