om Döden satt vid huvudgärden, då fanns det varken bot eller bättring för den sjuka.
Snart nog var pojken så känd att han hämtades från alla håll och kanter, och han räddade många sjuka, som ingen annan kunde rädda. Så snart han kom in i sjukrummet såg han efter var Döden satt, och antingen spådde han liv eller död och alltid spådde han sant. Han blev både en rik man och en mäktig man och till slut hämtades han till en sjuk prinsessa långt bort i främmande land. Hon var så illa däran, att ingen läkare trodde sig om att kunna få henne frisk. När han kom in till prinsessan satt Döden vid huvudgärden, men han satt och blundade och nickade till och strax mådde prinsessan bättre.
»Här gäller det liv eller död», sa doktorn, »och inte annat än jag förstår, så finns här ingen hjälp», sa han.
Men kungen sa att pojken måste rädde henne om det så skulle kosta land och rike. Pojken tittade på Döden, och när han nickade och blundade till ett slag, befallde pojken tjänarna att skyndsamt vända sängen, så att Döden kom att sitta vid fotändan. Så gav han prinsessan hälsodrycken och därmed var hon räddad.
»Nu svek du mig», sa Döden, »och nu äro vi kvitt.»
»Jag var ju tvungen att göra det om jag ville vinna land och rike», sa pojken.
»Det skall inte hjälpa dig stort», sa Döden, »din tid är ute och nu tillhör du mig.»
»Ja, är det nödvändigt så är det», sa pojken. »Men du ger mig väl tid att läsa Herrens bön först?» sa han.
