Sida:Folksagor.djvu/62

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


GULDSLOTTET SOM HÄNGDE I LUFTEN.

Det var en gång en fattig man, som hade tre söner. När han dog skulle de två äldsta ut i världen för att fresta lyckan, men den yngste ville de alldeles inte ha med.

»Du», sa de, »du duger ju inte till annat än att tända tjärstickorna och peta i askan och blåsa på glöden.»

»Ja, ja», sa Askepilten, »så får jag väl gå för mig själv. Jag blir åtminstone inte osams med kamraten då.»

De båda äldsta drogo i väg och när de vandrat några dagar kommo de in i en stor skog. Där satte de sig för att vila och plockade fram matsäcken, ty de voro både trötta och hungriga. Rätt som det var kom en gammal kärring uppfarandes genom jorden och bad om att få lite mat. Hon var så gammal och skröplig att hon knappt kunde tala och huvudet skakade och hon måste staka sig fram med en käpp. Hon hade inte fått en smula bröd på hundra år, sa hon. Men pojkarna bara skrattade åt henne och sa, att eftersom hon klarat sig utan bröd så länge, så kunde hon gärna göra det en stund till i stället för att äta upp maten för dem. De hade inte mera än de behövde själva.