Sida:Folksagor.djvu/68

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

70

GULDSLOTTET SOM HÄNGDE I LUFTEN

dem genom berget. När han det hörde borrade han hål och bröt väg genom berget med en sådan fart, att de hade fullt knog med att hinna kapp honom. Då de kommit på andra sidan berget, kastade de åt enhörningen de utlovade svinen.

När de lyckligt och väl kommit från detta färdades de långt om länge genom skog och mark, över berg och vida dalar. Då frågade åsnan igen om pojken såg något.

»Ja, jag ser något långt, långt borta», sa pojken. »Det glänser och glittrar som en liten stjärna.»

»Den är nog inte så liten», sa åsnan, »det är slottet av silver, som vi skola nå fram till. Det ligger tre drakar på vakt vid porten och de ha sovit i hundra år, så det har vuxit mossa över deras ögon.»

»Då tror jag allt att jag blir pin skraj», sa pojken.

»Å nej», sa åsnan, »du får väcka den yngsta av dem och ge honom några dussin oxar och svin, så talar han nog med de andra och de släpper in dig i slottet.»

Det var lång väg innan de kommo fram till slottet, men när de äntligen voro framme var allting så fint och vackert där och gjort av silver var det. Och utanför porten lågo drakarna och hindrade någon att komma in. De hade tydligen inte blivit störda på de hundra åren, ty de voro så övervuxna med mossa, att man inte ens kunde se vad de voro gjorda av, och utmed sidorna deras hade småskogen börjat växa upp bland mosstuvorna. Pojken väckte den minsta av dem, och han till att bliga stort och gno sig i ögonen. När draken fick se folket kom han mot dem med vidöppet gap, men pojken