Sida:Folksagor og äfventyr.djvu/24

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
21
BONDE VÄDERSKÄGG

“Smakar godt, dottersoppa!“ sade Smörbuk. Men de hörde icke derpå.

Sedan tog hexan skeden och skulle till att smaka.

“Smakar godt, smörbukssoppa!“ sade hon.

“Smakar godt, dottersoppa!“ sade Smörbuk på spiselkransen.

Då blefvo de förundrade öfver, hvem det var som pratade, och ville ut för att se efter. Men då de kommo ut i dörren, kastade Smörbuk granroten och stenen i hufvudet på dem och slog dem ihjäl. Sedan tog han med sig allt det guld och silfver, som fanns i huset; han blef nu mycket rik och reste derpå hem igen till modern sin.



Bonde Väderskägg.

Det var en gång en man och en hustru, som hade en enda son, och han hette Hans. Käringen tyckte, han borde ut och tjena, och sade till mannen, att han skulle resa med honom. “Du skall göra honom så skicklig, att han blir mästare öfver alla mästare!“ sade hon, och så lade hon mat och en tobaksrulle i en påse åt dem.

Ja, de voro hos många mästare, men alla sade, att de kunde göra gossen så skicklig, som de sjelfva voro, men bättre kunde de icke få honom. Då mannen kom hem till gumman med detta besked, sade hon; “ja, det qvittar mig alldeles detsamma, hvar du gör af honom, men det säger jag, att jag vill ha honom till en mästare öfver alla mästare!“ Så lade hon mat och en tobaksrulle i säcken igen, och mannen och sonen, de måste pallra sig af.

Då de gått ett stycke, kommo de på en is; der mötte de en som kom körande en häst. “Hvar skall ni ta vägen?“