utgång. Omsider efter åtskilligt jagande blev nalle upphunnen och medelst några lösa skott förpassad till de sälla jaktmarkerna. Hans döda kropp lades in i en släde, en häst, på vilken man hängt alla koskällor i byn, spändes för, och björnen fördes i triumf till bröllopsgården.
Här skulle han stekas och flås. En flaska med svagdricka stacks oförmärkt innanför hans päls, och just som slaktkniven började beröra strupen, drogs korken ur, så att alla tydligt kunde se, huru blodet rann av honem. Under muntert glam och låtsade åtbörder blev sålunda björnen befriad från sitt skinn.
Därefter skulle varenda en av gästerna, såväl manliga som kvinnliga, fram parvis och “böta på bjönhua“.
Därvid gick så till, att en domare med nämnd utsågs, likaså en länsman och ett par fjärdingsmän. Ett bord ställdes fram på golvet, vid vilket domaren och nämndemännen togo plats. Alla sågo pampiga och stormagade ut till följd därav, att de ökat sina främre kroppshalvor medelst kuddar och dylikt.
Nu var det fjärdingsmännens skyldighet att föra fram undan för undan par efter par av gästerna, ty alla skulle fram på björnhuden, som var utbredd framför
