SJÖRÅ.
1. På Bremön utanför Njurundalandet bodde sjörået Bremer.
En gång, då brännvinet tröt, rodde Bremer ut till en förbiseglande skuta och bad att få bliva med till Stockholm. Där köpte han sig ett helt ankare och följde sedan samma skeppare hemåt.
Utanför Bremön frågade denne, huru brännvinsankaret lämpligast skulle landsättas. Bremer svarade, att detta visst ej vore något att gruva sig för. Skepparen behövde blott kasta det över bord vid tillsägelse.
En stund senare gav Bremer tecken, att tiden var inne, och brännvinsankaret störtades i havet. Därvid brast Bremer ut i gapskratt. Förvånad frågade skepparen efter orsaken. “Åh, jag måste väl skratta. Du hade så när kastat mössan av gumman min.“
Denna hade i osynlig måtto rott ut för att hämta sin man och brännvinsankaret som i fallet så när träffat hennes huvud.
