Sida:Folkungaträdet Bjälboarvet.djvu/259

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

FOLKUNGATRÄDET


Med de orden gick han nedför trappan och lämnade kyrkan, följd af ett förvirradt sorl.

Nästa dag blef det lif och rörelse i kungsgården, ty allt skulle i en hast ordnas och anskaffas för den långa resan. Flaskorna fylldes med vin, fågeldunskuddar och täcken instufvades i säckar, som bundos öfver klöfjesadlarna. Hela marknaden flyttade småningom med sina varor till platsen framför drotthuset. De pilgrimer, som, för att få skydd, ämnade sluta sig till den glada skaran, stodo försagda och väntade på afstånd med sina påsar på ryggen.

Glimma sprang ut på trappan, lockad af allt mellan himmel och jord, som kunde fresta. Blodet sjöng af lefnadslust och hälsa, och lifvet yrade för hennes ögon som luften på en het vårdag. Hon hade icke gifvit sig tid att påtaga skönhetsperuk och högtidskläder. På fötterna hade hon ett par röda halfstöflar. Det rika bruna håret hängde utslaget öfver den bruna rocken, och hon kastade händerna bakåt, så att tyget slog upp från de nakna armarna, som hade gropar vid armbågen. Kölden kände hon icke.

Försäljarna rullade upp hela regnbågar af tyger och kläder. — Köp grönt tyg,

253