Sida:Folkungaträdet Bjälboarvet.djvu/262

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

FOLKUNGATRÄDET


lyfta upp dig och bära dig med mig, om jag inte vore född att sarga mig. Men hur skall du nu få veckorna att gå, Glimma, när konungen lämnar dig för så länge?

— Det vågsamma lockar mig — svarade hon med en förvånad blick.

— Hvad ämnar du då våga?

— Speja, hålla vakt, skicka bud på bud till honom, medan han är borta. Så länge jag är lefvande, skall jag hålla lyktan mot hans fiender, så att de måste sitta lika stilla som hans vänner. Bär fram det svaret till din herre.

— Glimma, det är ett ljufligt namn! — hviskade munken. — Jag ryser för att se en människa ha mod att stå så fylld af lefnadslust och lycka.

Men försäljarna omringade henne, och han trängdes in bland spelmännen, där Gistre Härjansons harpa klagade. Fulco kom just på väg till salen, och Martinus smög hertigens bref under hans bälte.

— Fader, här skrifver han och förebrår dig strängt att du i en så ängslig tid har skickat konungen ur landet. Så måste en riddare tala. Men vi andra, vi välsigna dig för att du skaffat hertigen fria händer. Han kommer att bli

256