Sida:Folkungaträdet Bjälboarvet.djvu/300

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

FOLKUNGATRÄDET


död. I afton kan du få sofva skönare i blomstergräset än Magnus i sitt riddartjäll.

Med snabba ord berättade han om nederlaget och bad honom att samla de flyende till en sista strid. Valdemar steg genast upp och drog på sig ringhandskarna, och de väckta männen flockade sig skyndsamt omkring honom. Men den ene rådde ett, den andre ett annat. Hade de bara varit två eller fem, skulle han med lätt sinne ha kastat sig i ett handgemäng för att stupa. Men de långa förhandlingarna, de olika meningarna, de nästan befallande rösterna pröfvade hans tålamod och släckte hans ifver i stället att sporra den. Han blef otålig i stället för beslutsam och tystade dem med vrede i stället för med skäl. Harmset slet han åter af sig handskarna.

Sofia satt upprörd och varm med fingrarna utbredda mellan kullslagna elfenbenshästar, biskopar och torn. Hennes kärlek till honom blef häftigare än någonsin. Som han stod där framför henne i vårgräset, tyckte hon, att allt, som fanns af ungdomlighet och hälsa, samlats just hos honom. Hon fasade för den tanken, att en sådan lifslust skulle förgöras, att han kanske skulle ligga blek och stel redan till

294